Är svensken människa?
En underbar bok, som fått mig att överge min normalt skeptiska ståndpunkt rörande underhållningsvärdet i MIUNs kurslitteratur. Berggren och Trägårdh synliggör på ett ömsint sätt den svenska ambivalensen rörande frågan om individens autonomi i förhållande till statens fortlevad. Köp den, läs den, bli en ny och bättre människa.
E och F åker snart till London, brackor, och jag är inte ett dugg avundsjuk, nejdå... Men själv tragglar man på med uppsatser och essäer och fan och hans moster till höger och vänster, och försöker att inte bli schitzofren på allvar...
På lördag är det i alla fall personalfest, vad vi nu ska till Sundsvall för? Fast visst ska det bli skoj med julgala, även om jag personligen hellre hade gått på hockey. Synd är det dock att K ska till stan just den helgen, min käre gamle vän som jag gärna hade sett röken av annat än på MSN! *vink vink*
Get Fuzzy är fortfarande förbannat roligt. J och jag har kommit fram till att vi har vissa Buckyoida tendenser... Kanske borde jobba aktivt på att bli en mildare person? Och för en gångs skull ångrar jag mig faktiskt för något jag inte gjorde. Ska det vara så bannat svårt att vara lite väluppfostrad? Även om jag fick en chock igår. Yadda-yadda-yadda, en tjuga till den som fattar vad jag sladdrar om...
Sluta snusa visade sig vara en dålig idé. Till nyår smäller det, men i väntan på det är jag tillbaka på normalkonsumtionen en dosa om dagen. Mitt tandkött skriker men min hjärna njuter.
Jag vet inte om det är vintern som talar, men för första gången på länge känner jag en viss längtan efter tvåsamhet. Det känns inte som om jag skulle dö vid blotta tanken på parmiddagar, eller som om jag nödvändigtvis behöver sova ensam varje natt. Jag antar att det här grundar sig i att jag är mörkrädd, för inte håller jag väl på att go soft igen? Hur som haver är det bara en fix idé, som botas med värmeljus, bra böcker och bullar...
Återgång till författandet.
Over and out.
posted by Kate Wellings @ 8:58 AM
0 comments
